Under tidig vår grävde vi fram ett tiotal sandblottor på ett område i sydvästra delen av Snogeholm. På senare tid har många sandiga områden vuxit igen eller exploaterats, vilket inneburit att arealen sandig mark i landskapet är mycket mindre än den var för 100 år sedan.

-Många arter är beroende av sandiga miljöer för att överleva. Inte minst solitära bin som gärna bygger bohålor i sanden gynnas men även frölöpare och myrlejon med flera trivs i den torra och varma miljön. Flera fjärilsarter gynnas av den nektarrika floran som efterhand ofta koloniserar sandblottorna. Om det finns sandödla i området tycker även denna om att söka föda och lägga sina ägg i varma, sandiga sluttningar. Många fåglar använder den insektsrika miljön för att söka efter föda, säger Karl-Johan Pålsson, skogs- och egendomsförvaltare hos oss.

Sandblottorna har grävts i en sydvänd, sandig slänt i sydvästra Snogeholm. Det översta lagret av sand som är blandat med organiskt material grävdes först bort och lades i en hög. Under denna finns frisk, näringsfattig sand som i sin tur grävdes upp och lades i en annan hög. I gropen som bildades lades först sanden med organiskt material i botten och sedan täcktes denna över med den näringsfattiga sanden.

-Detta gör att sandblottan inte växer igen lika snabbt och på så sätt under längre tid kan fungera i den biologiska mångfaldens tjänst, säger Karl-Johan Pålsson.