Våtmarker skapas på vår mark

Jordvallar, träribbor och stopp i kvarnränna får vatten att stanna kvar i våra marker. Nya våtmarker ger nytt liv.

I Fulltofta strövområde och på vår mark i Svenstorp pågår det nu åtgärder för att återställa markerna till hur det var innan de dikades ut. Genom att anlägga hinder i dikena i form av jordvallar och palissader av trä hindras vattnet från att rinna bort vilket gör att nivån på vattnet i marken höjs och den syrefattiga miljön återskapas. I Fulltofta strövområde sker detta på två ställen i närheten av Kyllingahus berättar vår skogsförvaltare Anders Rosell.

-Tre träpluggar har tryckts ned och sedan täckts med torv. När vi bromsar vattenflödet, höjs vattennivå och vi minskar nedbrytningen av torv till CO2 till atmosfären, säger Anders Rosell.

Blir det inte mer vatten på stigen i närheten?

-Vi mäter detta och har koll på vattenflödena. Om det skulle bli för mycket vatten får vi höja spången i närheten.

Vatten som ger liv

- På detta sätt hindras koldioxid att läcka ut i atmosfären och torvbildningen kan återigen komma igång. Våtmarkerna gör även att vattnet bromsas upp i landskapet och hjälper till att hindra översvämningar nedströms våtmarken samtidigt som vattnet blir kvar och gör nytta under torrperioder, säger Karl-Johan Pålsson, ännu en av våra skogsförvaltare.

En ytterligare positiv effekt är att vattnet filtreras när det rinner genom en våtmark vilket medför att ett renare vatten når sjöar och hav.

Vattnet tillbaka i Djurholmen strövområde

I strövområdet Djurholmen har en gammal kvarnränna satts igen och på så vis har flödet i Årshultbäcken saktats ner och bäcken har återfått sin forna slingrande gång som översvämmar omgivande mark vid höga flöden så att så att vattnet bromsas upp i stället för att störta rakt ner i Västersjön vid höga flöden.

Våtmarkerna som bildas vid åtgärder som dessa har även en mycket positiv effekt på den biologiska mångfalden och gynnar alltifrån växter till insekter, fåglar, groddjur och däggdjur som trivs i dessa miljöer

En nygammal metod

Förr i världen sågs vatten som ett problem i skogsbruket. För att förbättra tillväxten och för att kunna odla skog på större arealer dikades fuktiga områden i skogen ut och vattnet leddes bort i diken.

Sedan den senaste istiden har vitmossor tillsammans med pinnar, löv och annat organiskt material, under de syrefattiga förhållanden som råder i en våtmark, bildat torv.

När dessa marker dikas och torkar kommer syre ner i torven som bryts ner och det kol som lagrats här under tusentals år blir koldioxid som försvinner ut i atmosfären som koldioxid och bidrar till klimatförändringarna.