Gröna och blå miljöer kan minska stress och psykisk ohälsa mer än stadsmiljöer

Det är väletablerat att vistelse i friluftsområden ökar människors förmåga till att återhämta sig och för att hantera stress (Berto, 2014; WHO, 2016). Forskningen visar också att de positiva mentala effekterna av att vistas i naturen och ägna sig åt friluftsliv är minst lika påtagliga som de fysiska effekterna (bl a WHO, 2016; Keniger et al, 2013; Lackey, 2019). Än saknas dock en del högkvalitativa studier på området. Nästan alla utvärderingar hittills visar på goda effekter på psykiskt mående och nästan ingen studie uppvisar några negativa resultat, enligt en systematisk översikt (Lackey, 2019).

Tidigare har studier kommit fram till att friluftsliv i så kallade gröna och blå miljöer kan ha ännu större mentala hälsoeffekter jämfört med fysisk aktivitet i urbana och ”grå” miljöer och inomhus (Thompson Coon et al, 2011). Effekterna blev än starkare: ökad återhämtning, minskad stress och minskad risk för mental ohälsa, depression och ökad mental stabilitet (Abraham et al, 2010; WHO, 2016; Lackey et al, 2019; Eigenschenk et al, 2019). En ny systematisk översikt (Lahart et al, 2019) menar dock att det behövs mer och bättre forskning på området för att klargöra eventuella synergieffekter mellan fysisk aktivitet och naturkontakt.

Forskargruppen McMahan et al (2015) fann i sin metaanalys att vistelse i friluftsområden gav starka positiva effekter på sinnesstämningar och motverkade negativa sinnesstämningar. Positiva effekter av att vistas i friluftsområden har setts hos en lång rad olika grupper, till exempel hos personer med autism, hos personer med diagnosen ADHD, ungdomar som begått brott, personer med beteendeproblem, gravida kvinnor, hos äldre, grupper med olika funktionsvariationer och hos grupper utan funktionsvariationer (WHO, 2016).

Många har genom åren också lyft fram friluftslivets och friluftsområdens potential för rehabilitering vid sjukdom. En nyligen publicerad systematisk översikt (Lakhani et al, 2019) hittade bevis för att trädgårdsarbete och vistelse i trädgårdar är mycket positivt för patienter med demens, hjärnskador och stroke, inte minst positivt för den psykosociala hälsan. Fysisk aktivitet i gröna miljöer förbättrade både självkänsla och humör hos män och kvinnor enligt en systematisk översikt av Barton & Petty (2010). Den största förbättringen uppvisade deltagare med psykisk sjukdomsdiagnos. Effekterna minskade efter programmens slut, men det fanns kvarvarande positiva effekter även på lång sikt.

Andra studier har resulterat i goda resultat kring gravida kvinnor som vistats i naturen. De fick sänkt blodtryck och minskad risk för depression genom att vistas i friluftsområden - och sambandet var som allra starkast för kvinnor med låg socioekonomisk bakgrund (WHO, 2016; Banay et al, 2017). Att kvinnor med låg socioekonomi fick störst effekt av ökad naturkontakt antas ha att göra med att de bland annat hade lägst naturkontakt vid programmets start. Två svenska studier med lång uppföljning på kvinnor visar att regelbunden exponering för tysta, estetiskt attraktiva och trygga gröna ytor markant minskade risken för framtida mental ohälsa (Annerstedt et al, 2012; Van den Bosch et al, 2015).

En studie från 2014 visade att grupper med hög och regelbunden naturkontakt anger högre tillfredställelse med sina liv och upplever högre vitalitet jämfört med grupper med lägre grad av kontakt med naturen, detta oberoende av andra faktorer såsom socioekonomi, utbildning, bostadsort (Capaldi et al, 2014).