Ståtlig lövskog på Nävlingeåsen

Hundraåriga ekar, lindar, bokar och almar

Nävlingeåsen är en urbergshorst som bildades genom dramatiska jordbävningar för ungefär 100 miljoner år sedan. Stora delar av området ligger 60–70 meter över havet. Bockeboda har rika biologiska värden. Stora delar av åsen är planterad med gran, men här finns också bokskogar, ek, tall och björk och inslag av alsumpskog. De mäktiga bokarna och stora ekarna vid Uddarps parkering är flera hundra år gamla och är särskilt värdefulla för den biologiska mångfalden, med olika lavar, mossor, svampar och insekter.

Sveriges sydligaste tjärdal?

Tjära var en viktig export för Sverige från 1600- till 1800-talet. Öster om vägen Baslinjen ligger spåren av det som kan vara Sveriges sydligaste tjärdal. Ingen vet exakt när den senast var i bruk, men troligen har tjärframställning pågått här under lång tid. Tjärdalar anlades i skogsrika områden med gott om tall eftersom den har det största tjärinnehållet. En tjärdal är en trattformig grop utgrävd i en sluttning, i gropen görs enkolmila där tallstubbar staplas och bränns. Den kådrika veden täcktes av vitmossa och ett jordlager – genom att blåsa ner syre fick man en pyrande brand som kokte ut tjäran. Till slut rann tjäran nerför sluttningen där den fångades upp. Strax intill Tjärdalen finns rester av två gravkullar från stenåldern.

Stengärdsgårdar och ruiner efter torp

Människor har bott och odlat i området i flera tusen år. Ortsnamnen Bockeboda och Uddarp finns i rullorna i skifter från 1100- och 1200-tal. Fornlämningar visar att människor levt kring åsen redan under bronsåldern. Spåren efter människor syns i strövområdet: imponerande långa och höga stengärdsgårdar, fägator där djuren flyttades från gård till bete och mängder av odlingsrösen. Här finns också flera gamla övergivna torpgrunder med trappor och spår av trädgårdsväxter. Håll utkik efter stenruinerna lite varstans. Vid det så kallade Kotäppeléet – en slags övergång eller grind där djur passerat – finns två parallella vägar, en i nutid, en fråndåtid. Léet i ordet betyder grind.

En vattenkälla som aldrig sinar

Strax intill Alf Johanssons väg längs en av vandringsstigarna finns en gammal källa täckt med ett mossbeklätt trähus. Platsen ansågs förr magisk eftersom källan inte sinade hur torrt det än var. Rensar du bort löv och skräp får du ett friskt vatten. Förr i tiden hämtade folk i trakten vatten här för att spara på den egna brunnen. I närheten av källan finns ett område där bokar, ekar och tallar lämnats orörda efter avverkning 1945. Träden är högresta med kraftiga stammar och området kallas för Reservatet, men är inte ett naturreservat i sig.